Försök till återskapande av Birkagrav 507

Lite om källor

Det här är mitt försök till att tolka och återskapa dräkten av personen i kammargrav nummer 507 från Björkö även kallat Birka. Graven är tolkad som en kvinnograv och är daterad till 900-tal. Jag är inte arkeolog och det här är bara mina tolkningar utifrån den kunskap jag har hittills.

Jag har tittat på bilder från Historiska museets fantastiska databas, läst valda delar ur ”Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka” och ”Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunden aus Birka” efter bästa förmåga. Jag har även tittat mycket på text och bilder i ”Holger Arbman, Birka die Gräber.” (Google translate is king) Sen har jag haft glädjen att få titta närmare på flera av gravfynden personligen på historiska museet i Stockholm.

Övergripande om graven

På skissen i Arbman kan man se att bygelsaxen av järn(7), dräktnålen i silver(8) och örsleven i silver(9) troligtvis hängt  från höger spännbuckla och att kniven(5) hängt från vänster. Pärlorna(6)  ligger som i två halvcirklar och jag tolkar det som att de hängt mellan spännbucklorna(1&2). Men de kan även ha burits som ett halsband.

Kniven ser ut att hänga i en bronskedja(4) från vänster spännbuckla. Det treflikiga spännet i silver(3) ligger mitt bland pärlorna mellan spännbucklorna som ett tredje spänne för att möjlightvis hålla ihop sprundet på undersärken eller mellankjorteln. Men då det enligt skisser och tygfragment verkar som att det här spännet legat överst, över det tyglager som jag tror är en sjal och som delvis låg över spännbucklorna så kan treflikspännet ha använts som ett spänne för sjalen/ytterplagget istället för i halssprundet. Jag provar båda.

I högra hörnet av skissen (10) ser man det fantastiskt fina kärlet som jag inte kommer återskapa just u men som tyder på att det var en högt uppsatt och förmögen kvinna som begravts här. Jag tror också att hon placerats sittande i graven då det verkar vara vanligt i den här tidens gravskick i kammargravar. Metallfyndens placering på Stolpes skiss stämmer rätt väl överens med vart mina återskapade föremål hamnade när jag testade att halvsitta i en grop.

Spännbucklorna

Bucklorna i den här graven av modell P51, dubbelskaliga i brons med guldöverdag och detaljer i silver, ca 10 cm stora. I Arbman kan man läsa att de var guldpläterade och dekorerade med tvinnade silvertrådar och att fyra av ”knapparna” var i silver/vitmetall med små filligrandekorationer. Det står även att det två andra ”knappar” har en fördjupning fylld med en brungul massa (möjligen bärnsten) men att denna detalj är väldigt dåligt bevarad. Jag har själv tittat på och fotat originalen utan att förstå vart den här ”brungula massan” eventuellt var monterad. Men det är en spännande design som jag ska fundera vidare på. Jag letande länge i när och fjärran efter någon skicklig hantverkare med tid och lust att skapa en exakt kopia av den här varianten på P51or utan framgång.  Så istället köpte jag ett vackert par P51or av Gudred som är nästan identiska med originalen i graven. Dom är i rätt storlek, material och modell men skiljer sig marginellt i några få av detaljerna. Men jag älskar dom.

Saxen

Det finns inte mycket information om saxen förutom att det var en bygelsax i järn med några textila trådrester. När man tittar på Stolpes skiss av graven så ser kniven relativt stor ut i förhållande till nålen och örsleven bredvid så jag valde en enkel lite större bygelsax av samma modell som hittats i andra gravar i Birka. (Saxen på arkivbilden är från grav 902) Björn gjorde en liten läderskida till den för att skydda plaggen. Man kunde gjort ett skydd i textil också men då lädret är mer slitstarkt så jag valde det.

Pärlorna

I graven hittades 12 pärlor i karneol och 14 i bergskristall med lite olika slipningar. Det visade sig svårt att få tag på rätt storlek och slipning så jag har köpte pärlor som jag sen försökte slipa om. Det var svårare än väntat så det slutade med att jag slipade om bergskristallpärlorna men köpte karneolpärlorna färdigslipade från Linda på myhoney.se. Pärlorna skulle kunna burits som ett halsband men utifrån gravskissen och andra fynd från samma tid så tolkade jag det som att de hängt mellan bucklorna i två rader.

Men sen står det såhär i Arbman: ” Pearl ribbon (94: 6), Plate ix6: I, made of 26 pearls, 14 of which are made of rock crystal, 14 octagonal, namely ro with faceted ends, length 2.1-3.1 cm, a double conical, length 2.1 cm and 3 a – / fold, length 1.9-2.1 cm, made of carnelian 10 octagonal, length 1.5-3.1, and 2 flat, rhombic with bevelled edges, length 2.3 and 2.7 cm; probably a hook made of striated silver wire from the pearl ribbon.”

Silverhaken han nämner finns också på bild tillsammans med en liten silverring. Först tänkte jag att den kanske använts för att knäppa en sjal/kaftan eller halsprundet på underkjorteln. Men eftersom Arbman nämner den tillsammans med pärlraden och det inte finns några andra uppgifter på vart i graven de hittades så tänkte jag om. Kanske är det ett halsband ändå, det verkar som en trolig knäppanordning. Så jag tillverkade en liten silverhake och ring som används för att knäppa halsbandet. Jag valde att trä pärlorna på en grov vaxad lintråd. Jag tänker att de kan bäras både som ett halsband eller hängas som det är mellan bucklorna.

Dräktnålen

Jag gillar den här lilla nålen i silver. Personligen tycker jag att den påminner lite om en völvastav. Nålen är 6,7 cm lång med ett ihåligt runt huvud med 12 hål. I Arbman kan man se och läsa att det lilla hänget på nålen blivit skadat och att man någon gång innan den lades i graven lagat det med en liten silverring igenom översta hålen. I den här silverringen nämner Arbman också rester av sidenfragment. Det tyder ju på att den hängt i ett litet sidenband men det stämmer inte med att öglorna i högers skålspänne är i linne och brun ylle. (plus de två öglorna i ylle som jag tolkar hör till hängselkjolen) Jag har funderat och testat olika lösningar kring det här och kommit fram till att helt enkelt göra ett litet band i siden men som avslutas med en brun ylleögla under spännbucklan där sidenet ändå inte syns. Då ingen silverhantverkare hade tid/möjlighet att skapa en replika åt mig så bestämde jag mig för att göra den själv. ”Jag aldrig arbetat med silver innan så det går säkert bra”. Det blev många försök och svordomar men slutresultatet blev någorlunda ok.

Örsleven

Örsleven i silver är verkligen en liten välbevarad skatt med en bild av en kvinna/valkyria med ett dryckeshorn på ena sidan och en varg/fänrisulv på andra sidan. Den är 6,8 cm lång. Jag beställde en replika av Kvalitativt krigsbyte. När man tittar på örsleven ser man att den har haft ett hänge men att det skadats och att man istället borrat ett hål och satt i en liten silverring. Så jag tog min fina replika och filade bort hänget, borrade hål och tillverkade en liten silverring för att efterlikna originalet. (Jag använde dock solid silvertråd, i originalet verkar det som att det varit en silvertråd med silkeskärna som lindats med tunnare silvertråd.) Dessutom upptäckte jag långt efter att den var klar att Arbman nämner att bakgrundsplattan var förgylld. Så jag köpte guld och förgyllde bakgrunden på båda sidor.

Kniven

Det finns bara några järnklumpar bevarade av kniven men Arbman skriver att den var av järn och trä (oidentifierat vilket träslag) med rester av tvinnade silvertrådar runt handtaget i  två 0,2 cm breda remsor. Jag har tittat på originalet i Historiska museeets samlingar men det som återstår av kniven är bara små klumpar av järn, trä och rester av silver. Så jag har tyvärr inget att gå på om knivens storlek eller form. Så jag har gissat och utgått från andra knivar funna i kvinnogravar från tidsperioden. Så bad Götz smida ett tidstypiskt knivblad och sen har jag tillverkat skaftet själv med hjälp av Karl Kronlund och dekorerat det med tvinnad silvertråd enligt Arbmans beskrivning. Jag sydde också en enkel läderskida i vegetabiliskt garvat läder med en silverring som fäste utifrån Arbmans text nedan.

Arbman: ”3- 113: 2, the chain in a very worn, streaked silver ring, diam. “1.8-2.1 cm, ending; close to the ring an iron knife (94: 5), now badly damaged, the wooden stem fragments with remains of twisted silver threads wrapped in two 0.2 cm wide strips around the stem.”

Kedjan

Den lilla bronskedjan blev jag först inte klok på, trots att jag tittade på originalet på Historiska museet så var det svårt att få ihop exakt hur länkarna sett ut. Det visade sig vara en variant av s-formade länkar. (Tack Hivemind på internet!) Enligt Arbman var kedjan vid utgrävningen endast 12 cm, kanske var den längre från början men jag valde att återskapa den enligt Arbmans beskrivning. Jag fick hjälp av snälla Johan Carlsson som tillverkade den till mig. Kedjan hänger enligt Arbman från väster spännbuckla ner till kniven och avslutas innan kniven med en silverring som är ca 2 cm i diameter. (länkarna min replika är uppskattningsvis lite för stora)

Trefilkspännet

Det lilla treflikspännet i silver dekorerat i fillegranteknik är välbevarat. I Arbman kan man läsa beskrivningen att det är 4,1 cm stort och har använts som ett spänne. Det står mycket tydligt att det använts som spänne vilket förvånade mig eftersom Hägg i senare texter har tolkningen att det skulle varit omgjort till ett halsband eftersom det finns ett litet hål borrat vid ena kanten. Jag borrade hålet i min replika och tror att spännet kan ha använts både som spänne eller hängsmycke vid olika tillfällen. Jag tror dock att det har använts som ett spänne vid gravläggningen på grund av hur det är placerat på gravskissen. Det är vanligt förekommande med treflikspännen som ”ett tredje spänne” på andra kvinnodräkter från tiden och Arbman nämner också textilkfragment på baksidan av spännet men inget på framsidan. Det tyder på att det här spännet legat överst. Så jag väljer att tolka det som ett spänne för sjalen alternativt som ett spänne högst upp i halssprundet på kjorteln.

Textil

Enligt Geijer och de textilfragment jag tittat på i samlingarna fanns det tre olika ylletyg i graven. Två olika diamantkypertar, båda tunna och täta men den ena lite kraftigare än den andra. Vad jag förstår är inga färganalyser gjorda men Geijer skriver ändå att den tunnaste diamantyperten (W10i) är mörkblå och den andra (W10e) är ljusare. Jag tolkar det som två nyanser av blått färgat med vejde. I graven finns också fragment av en tunn diagonalkypert. Gissar att det rör sig om 2/2 kypert. Vad jag förstått var det oftast fler och hårdare spunna trådar i varpen än i inslaget på dessa tyger. Det är svårt att få tag på idag om man inte spinner och väver själv. Jag kan inte väva så än denna gång har jag nöjt mig med att köpa fabriksvävda ylletyger som är baserade på fyndmaterial från Birka.

Undersärk

Det finns noteringar om linnefragment tillsammans med förmultningsrester i graven så jag tolkar det som att hon hade en särk i linne närmast kroppen. Jag har valt att sy linneplaggen med vaxad lintråd, ylleplaggen med växtfärgad ylletråd och sidendekorationerna med färgad sidentråd. Särk och kjortel är sydda enligt principen raka stycken med kilar enligt Häggs tolkningar.

Mellankjortel

Den tunnaste, mörkare diamantyperten (W10i) verkar ligga under bucklorna/kedjan/verktygen så den valde jag att tolka som en långärmad mellankjortel. Men efter att jag handsytt hela kjorteln så insåg jag att detta troligen var tyget för hängselkjolen och att kyperten troligen var mellankjorteln eftersom Geijer och Hägg märkt upp översta och understa ylleöglorna i bucklorna som W10i. Men jag tänker inte sy om båda plaggen nu.

Jag använde en ofärgad diamantkypert från Historical textiles som jag sen färgat mustigt blå med vejde.

Hängselkjol

Då graven innehåller ett par praktfulla spännbucklor så tolkar jag det som att dräkten haft en hängselkjol. Till hängselkjolen använder jag en tunn, ofärgad 2/2 kypert som jag köpt från en rysk återförsäljare för länge sen. Tror den var handvävd men är inte säker. Då jag inte har något att gå på vad gäller färg så väljer jag att färga även denna i en något ljusare men klar vejde-blå. Insåg efter att jag handsytt kjolen att den troligen var i diamantkyperten W10i och att kyperten troligen var en mellankjortel istället. Menmen.

Det har även hittats två små sidentygsfragment  i graven. Jag har valt att att kanta hängselkjolen med en smal bit (1 cm bred) mönstervävt siden dels för att det förekommit i andra gravar och dels för att det är en kant som utsätts för mycket slitage. Det vackra mönstervävda sidentet har jag köpt av Kvalitativt krigsbyte.

Sjal

Den andra diamatkyperten (W10e) som beskrivs som ljusare och lite kraftigare (fortfarande tunn och tät) kan man tydligt se ligger över en av bucklorna och verkar dessutom ha en sidenkant med en yllesnodd. Den här snodden är spännande för i de skriftliga källorna beskrivs den som blå och röd. När jag fick glädjen att titta på den med Amica på Historiska museet så tyckte till och med mitt otränade öga att den ser ut att vara tvinnad av ett rött och ett blått garn. Så den snodden har jag gjort av ett krappfärgat garn från Pinglan och indigofärgat garn från Historical textiles.

Snodden verkar vara fastsydd mot sidenremsan som en dekoration eller  slitkant. Sidenet verkar på illustrationen i sin tur ligga mot diamantkyperten W10e. När jag jämfört Geijers illustrationer med fragmenten på Historiska museet så kommer jag till slutsatsen att snodden varit fastsydd både på ytterkanten av sidenet och mot ylletyget W10e.

Därför tror jag att det är en sjal med sidendekoration och snoddkant på båda sidorna om sidenremsan. Jag hade kunnat tolka det här tyget som en kaftan/jacka men valde att tolka det som en sjal av följande anledningar.

Ingen vävkant eller sydd kant verkar korsa över bucklorna utan kanterna på plagget verkar ligga utanför bucklorna som en sjal borde göra.

På många vikingatida smycken, guldgubbar, bildstenar och textilbilder såsom Osebergstapeten samt även på örsleven i graven kan man se kvinnofigurer med vad jag tycker ser ut som en stor, dekorerad sjal.

Till sjalen använder jag en ofärgad diamantkypert från The historical fabrik store som jag färgat ljusblå med vejde. Jag dekorerar sjalen med en 1,5 cm bred remsa mönstervävt siden (replica av ett byzantiskt siden från sent 800-tal) och snoddarna jag tvinnat.

Tillsammans med W10e nämns också små rester av ekorrpäls. Dessa finns inte kvar att se i samlingarnas textilfragment. Det skulle möjligtvis kunna varit någon form av ytterligare dekoration på sjalen men jag väljer bort den eftersom jag helt enkelt inte fått tag på ekorrpäls.

I den ena spännbucklan(högra om jag jämför med skissen) finns enligt Geijer tre tygöglor, två i ylle (W10e) i över och underkant på nålen och en ögla i linne emellan samt kedjan i brons. Jag tolkar det som att ylleöglorna är stropparna till en hängselkjol och linneöglan har jag ingen bra tolkning av men jag valde att göra en tunn linnestropp till den lilla silvering som låg löst i graven. Kanske skulle den vara upphägning för något som förvunnit ur graven.

I den andra spännbucklan (vänster) finns enligt Geijer två öglor i ylle (W10e) en ytterligare ögla i ylle och en i linne. Jag tolkar det utifrån Stolpes skiss som att linneöglan kan vara upphägning till saxen och att den ytterligare ylleöglan kan varit upphägning till örsleven och dräktnålen som hängde på den sidan. Eftersom det nämns sidenrester i samband med silverringarna som fäster vid örsleven/dräktnålen så valde jag att sy stropparna till dom i mönstervävt siden som avslutas i en gemensam ylleögla i spännbucklan. Inte superlogiskt men jag inspireras av andra gravfynd där saker hängts i sidenstroppar och tänker att på något sätt måste jag motivera den där extra ylleöglan och samtidigt hänga upp örsleven och dräktnålen.

 

Jag har valt att komplettera dräkten med ett par knähosor i yllekypert, en tunn, ofärgad sjal i tuskaft och ett par läderskor från Hans-Gunnar Pedersen.

Det här projektet har tagit över ett år av klurande  och jag har ändrat mina tolkningar många gånger på vägen och helt säkert har jag fått en del helt fel men jag har lärt mig massor och haft kul. Jag tänker att det viktigaste med historiskt återskapande är inte att ha rätt utan att lära sig lite mer hela tiden.

 

Källor

Stort tack till Amica och Historiska museet för att jag fått titta närmare på gravfynden.

Stort tack till Linda Wåhlander som gjorde mig nyfiken på den här graven genom sin väldigt intressanta blogg linda.forntida.se. Jag har också köpt en del av pärlorna av henne.

Och tack till alla duktiga hantverkare och återförsäljare som hjälpt mig med replikorna av textiler, örsleven, kniven och spännbucklorna.

Historiska museets ovärderliga databas med bla. gravfynden från Birka: http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=714

Och Historiska museets digitaliserade litteratur: https://historiska.se/birka/digitala-resurser/litteratur/digitaliserad-litteratur/

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunden aus Birka.

Holger Arbman, Birka die Gräber.

 

Text översatt från äldre tyska till engelska:

GRAB 507. SKELETTGRAB, Fig. 94. It is not mentioned whether it is visible in the surface. A pit, oriented NW. + 10 ° W. — SO. + IC 0., length 2.55 m, width in the NW. 1.7 m, in the SO. almost 1.95 m, depth 0.9 m. A few small stones in the rubble. The bottom of the pit has a 7.5 cm deep, rectangular depression in the western part, which probably comes from an older grave. No traces of wooden boards in the pit. Enclosures: 2 oval, bronze bowl clasps (94: 1-2), plate 64: 3, gold-plated, the surface badly damaged, the edge decorated with twisted silver threads, the 4 loose buttons with hat-shaped silver humps in filigree ornamentation from three circles touching each other Three raised points each, one point in each gusset, the two smaller buttons in the rhombic fields have in the middle a depression filled with a brown-yellow mass, of which very little is now preserved, the bronze needles with remnants of cloth ribbons, the clasp lying to the north with the needle tip to the northwest. directed, the one facing S. with the tip facing SO .; 7 \ three-pronged silver fittings (94: 3), plate / • ,,,%, 73: 5, size 4.1, 4.1 and 4.2 cm, thickness 0.3 cm, mounted as a clasp, what on the back is clearly recognizable, the front with, a filigree ornament made of flat, hammered, edged, with, \ 2, each other by small transverse 0’10. G \ ‘, tapes fastened threads, in between, \, short silver pens, around the edge \, a twisted thread; Fragment of a / 3- 113: 2, the chain in a very worn, streaked silver ring, diam. _ “1.8-2.1 cm, ending; close to the ring an iron knife (94: 5), now badly damaged, the wooden stem fragments with remains of twisted silver threads wrapped in two 0.2 cm wide strips around the stem; Pearl ribbon (94: 6), Plate ix6: I, made of 26 pearls, 14 of which are made of rock crystal, 14 octagonal, namely ro with faceted ends, length 2.1-3.1 cm, a double conical, length 2.1 cm and 3 a – / fold, length 1.9-2.1 cm, made of carnelian 10 octagonal, length 1.5-3.1, and 2 flat, rhombic with bevelled edges, length 2.3 and 2.7 cm; probably a hook made of striated silver wire from the pearl ribbon, plate 112: 4, length 2.5 cm; Iron scissors (94: 7), type like plate 175: 1, very damaged; Silver needle (94: 8), plate 173: 1, length 6.7 cm, the round, not massive head with 12 holes, in between rhombi in niello, the eyelet worn, the ring made of silver wire pulled through two of the holes, with remnants a silk ribbon; Silver earrings (94: 9), plate 173: 1, length 6.8 cm, width 1.4 cm, the eyelet worn, a rough, streaked silver ring in a hole below the animal’s head, the stem flat with a gold-plated base , on one side a female figure with a drinking horn in her hand, her dress, a sleeveless coat, shaped like a wing, on the other side a lion – like animal in full leap, plastic animal heads en face above and below, both the figures and the edges of the stem with niello inlays; Bucket (94: 10) made of bronze-milled, turned birch wood, plate 203-204, height 18.3 cm, mouth diameter. 17.8-19.5 cm, bottom diameter. 12.6 cm, the wooden surface divided into three strips by two groups of furrows, the muzzle part thickened a little, Fig. 204: 1 c, the bottom fitted in a groove, 2 wide, horizontal bronze bands with rich decoration, 8.4 resp .8.65 cm wide, groove-shaped fitting at the mouth, band-shaped ornament on the bottom edge, 2 narrow, unadorned, vertical bands below the handle holder, the handle made of trough-shaped bronze sheet with wooden insert, in the place of the three- ’14 / j ‘, 1 Bronze chain (94: 4), length approx. 12 cm, the links S-shaped like table. Square handle holder on the inside two triangular, unadorned bronze plates. The decoration of the bucket in the Irish style, see Plate 204: 2, description by T. J. Arne, Ett kärl i irisk stil, Fornvännen 1924, p. 142 ff.

Stort tack till fotograf Björn Falkevik

 

 

 

2 Comments

Write stuff to me here

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s